Kortsiktigt agerande kan straffa sig

Det som kändes varmt och skönt har blivit kallt och obehagligt

Min pappa är drygt 90 år och bor i en svensk stad som leds av en samverkan mellan M, KD, C, L och MP. När han skulle överföras från sjukhus till hemtjänst hände följande.

Kommunen hade handlat upp sju privata företag till hemtjänsten och hade dessutom en egen enhet. De skulle konkurrera med varandra genom att vårdtagarna fick välja vilken som skulle ta hand om dem. Pappa ville förståss ha den bästa, men det kunde man inte svara på eftersom det inte var objektivt.

Hur en vanlig medborgare ska kunna välja vem som ska ge hen omsorg är obegripligt. Alla vill givetvis ha bästa möjliga men saknar ofta både kunskap och förmåga. Det enda rimliga är att kommunen väljer och ser till att det blir bra. Att människor alltid vill välja fritt är en liberal myt.

Varför har man valt att handla upp hemtjänsten? Troligen för att kortsiktigt sänka kostnaden genom att sätta låg pris som huvudkriterie i sin upphandling och dessutom kunna minimera sin egen styrning och uppföljning. Att det ökar risken för långsiktiga merkostnader blir ett senare problem.

Hur kan en leverantör sänka sina kostnader så att man både får ett avtal med kommunen och och dessutom kan göra en bra vinst själv? Genom att pressa ner lönekostnad, arbetsvillkor, utbildning och utrustning. I pappas fall fick de flesta besök bara ta sju minuter. En stressad person med en ringande telefon i bältet, ilade runt som en skållad råtta och försvann. Pappa hade block och penna på köksbordet där han noterade namnen på alla nya hemtjänstpersoner som kom. Redan efter några veckor stod det över femtio namn på listan! Han skulle visserligen ha sju besök per dag, men personalomsättningen var enorm. Det är lätt att förstå när hen är timanställd med låg lön och inte får förutsättningar att göra ett bra jobb.

Upplägget är bekvämt för kommunen som vips blir av med arbetsgivaransvar samtidigt som den kan hänvisa klagomål till det företag som sköter patienten. Nu när coronapandemin visat på bristerna och smittan sprider sig pekar kommuner på staten trots att de själva sitter i glashus. Det krävs ingen Einstein för att se sambandet mellan smittspridning och lågavlönade timanställda som inte har råd att vara sjuka och dessutom saknar utbildning och utrustning. Det gäller alltid, även på de äldreboenden som nu är i coronafokus.

Man pratar sig varm för hur bra det är med den fria marknaden och individens valfrihet när syftet är att få lägre kostnader kortsiktigt och slippa ta sitt ansvar. Som att kissa på sig. Det känns varmt och skönt i början, sedan blir det kallt och obehagligt.