Hur frihet skapar engagemang

Det är Kristi Himmelsfärd och arbetshelg på sommarhuset i Grebbestad. Tre familjer äger och sköter om stället tillsammans, totalt 18 personer. För att kunna njuta av sommaren är strategin att klara av så mycket som möjligt på arbetshelgen. Den brukade gå till så att ”ledningsgruppen” (de vuxna) hösten innan gjorde en lista över vad som behövde göras nästa år. Under frukosten första den dagen fördelades sedan arbetsuppgifterna så att alla fick något att göra. Listan var ofta ganska lång, men om man jobbade på fanns tid för lekar och spel.

Tanken var att när man var klar med en uppgift så skulle man be om nästa. Det fungerade sisådär och ställtiderna ökade successivt vilket resulterade i ganska mycket tjat. Fötterna släpades fram allt saktare, pauserna blev längre och effektiviteten dalade. För att stämningen inte skulle bli för negativ fick vi alltid sänka ambitionen på eftermiddagarna och spara några aktiviteter till sommaren. Visionen var ju att huset skulle kännas som en oas för alla. En plats som man längtade till, så det var uppenbart att vi gjorde något fel. Vi insåg att vi behövde utveckla ledarskapet (läs mer under Ledarutveckling och levande ledarskap) och bytte därför taktik.

Delaktighet var en nyckel

Nästa år fanns som vanligt en lista, men nu hade alla som kunde varit delaktiga i att ta fram den. Efter frukosten första dagen låg den på köksbordet och var och en fick själv välja vad man skulle göra. Det formades små spontana team som hjälptes åt och behövde man handledning bad man om det. När en sak var klar var det ingen som frågade vad man skulle göra. Det var bara att titta på listan och välja ett nytt jobb. Arbetet ackompanjerades av glada skratt som visade på att nu var engagemanget på topp. Det var nu ett roligt projekt och när det var dags för lunch hördes till och med: ”inte redan, vi kör en stund till”. Listan betades av i rask takt det fanns gott om tid för andra nöjen. Allt hade blivit ett självspelande piano.

Situationsanpassat ledarskap

Vi hade lärt oss något viktigt. Ordergivning och detaljstyrning dränerade engagemanget, energin försvann och det blev tråkigt att jobba. Det hade också smugit sig en passiviserande rädsla att göra fel. Den försvann när alla blev delaktiga och fick befogenhet att välja själva vad man skulle göra. Då hände motsatsen. Man hade roligt och ville spontant vara med och ge av sin energi. Belöningen kom direkt när alla kunde se den avprickade listan och känna att man varit med och bidragit.

Lärande

En enkel berättelse om en enkel verksamhet, men lärdomarna är allmängiltiga. Att skapa delaktighet, delegera befogenhet och se till att förutsättningar att lyckas finns är mycket effektivt. När man successivt höjer ribban och ser till att ge stöd till medarbetarna får de en bra personlig utveckling vilket är också är en viktig faktor för ökad motivation.

/Staffan